Personlig assistans

Personlig assistans är ett mänskligt hjälpmedel som man kan få när man på grund av en funktionsnedsättning behöver hjälp med personlig hygien, att klä sig, kommunicera, måltider eller något annat i det dagliga livet.

Meningen är att brukarens möjlighet att leva så självständigt som möjligt ska förstärkas. Hur assistansen ska utformas i praktiken är individuellt och planeras gemensamt av brukaren och assistenterna. Utgångspunkten är att precis som personer utan funktionshinder kan bestämma vad de ska göra och när, ska den med funktionshinder kunna styra över sin dag så som de önskar. Brukaren, alltså den som får personlig assistans, kan själv anställa sina assistenter. På detta vis får hon eller han ytterligare möjlighet att själv planera sin assistans. Brukaren kan också välja att ha kommunen som utförare, anlita ett assistansbolag till att hålla reda på och organsiera den personliga assistansen eller gå med i ett kooperativ.

Oavsett vilket man väljer så är det försäkringskassan som betalar ut assistansersättning för att anställning av assistenter ska kunna ske. För att hjälpa brukaren och assistansbolag att hitta varandra så finns en kostnadsfri tjänst som heter Assistansförmedling. Detta är en fristående förmedling som inte är knuten till någon särskild utförare.

Vem kan få personlig assistans

Personlig assistans kan den få som har en funktionsnedsättning som gör att personen behöver stöd i det dagliga livet. Det kan handla om exempelvis syn- eller hörselnedsättning, rörelsehinder eller intellektuellt funktionshinder. Alla som ännu inte fyllt 65 år kan bli berättigade till assistans. Barn får dock som regel färre timmar då föräldrarna förväntas ta en del av ansvaret. När man väl fått assistans beviljad så har man rätt att behålla den livet ut. Efter att man fyllt 65 år kan man dock inte få utökad assistans även om behovet skulle bli större.

Förutsättningen för att få assistansersättning är att man har behov av assistans mer än 20 timmar i veckan och att man behöver hjälp med exempelvis att sköta sin personliga hygien, att klä på och av sig eller att kommunicera.

Rätten till personlig assistans regleras i Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagens mål är att ”främja människors jämlikhet i levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet”.

För att vara berättigad till personlig assistans så ska man enligt LSS tillhöra en av tre personkretsar.

Personkrets 1 utgörs av personer med ”utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd”. Personkrets 2 utgörs av personer med ”betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter en hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom”.

Personkrets 3 utgörs av personer med ”andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service”.

Den som har rätt till assistans för sina grundläggande behov har också rätt till assistans för andra behov så som exempelvis att förflytta sig, leka, träna eller sköta hemmet.

Man ansöker om personlig assistans hos kommunen eller försäkringskassan. Vill man överklaga deras beslut så gör man det hos förvaltningsdomstol. Det finns en intresseorganisation som arbetar med och för assistentberättigades rättigheter, både intressepolitiskt och i enskilda fall, denna heter IfA (intressegruppen för assistansberättigade).